Osminkat

Satt inlåst i 40 timmar – polisen sökte henne utanför slottet.

Polisen sökte efter den försvunna kvinnan utanför slottets murar. Och
hon fanns bara ett tiotal meter från dem – inlåst på borggården.
– Vi utgick från att hon inte kunde vara där. Slottet var ju låst, säger polisens informatör Ulf Karlsson.

Man behöver inte vara alltför intelligent för att förstå att om hon inte är utanför slottet så måste hon vara på insidan.

Monica var rejält påklädd med jacka, halsduk, mössa och kraftiga skor. Det
verkade ändå som hon sökt sig in i trapphuset för att värma sig.
– Inget tydde på att hon sökte hjälp eller medvetet sökt sig till kyrkan, säger Wärnehag.

Ingenting tydde på… Hon var 85 år gammal och var i behov av hjälp. Till och med en idiot hade fattat det.

Prästen förklarade också att hon inte kunde vara kvar på borggården eftersom även dörrarna dit strax skulle låsas.

Eftersom han skulle låsa kan ingen var kvar på insidan. Den enfaldiges logik firar triumfer. Ett uttalande värdigt en präst.

– Jag fick uppfattningen att hon gick ut bakom oss och tänkte inte mer på det.
Halvtimmen senare låstes valvdörrarna. Ingen människa syntes då finnas kvar i slottet eller på borggården.

”Jag fick uppfattningen att hon…”. Ser man inte till att alla är ute innan man låser? Begåvningsreserven polisen tillika prästen hade flera gånger möjlighet att förhindra att kvinnan dog, men valde istället att fira triumf för mänsklig dumhet.

En bild på Kalmar slott där kvinnan frös ihjäl. Ett tips – gå aldrig in där!

SÄPO, vår eminenta säkerhetspolis har slagit till igen. Abdulwahabs mejl till SÄPO skickades till fel inkorg och blev liggande hos säkerhetspolisen. Först vid 22-tiden på kvällen, drygt 5 timmar efter det att självmordbombaren sprängt sig i luften, tömdes den aktuella mejlkorgen.

Det är inte bara poliserna på SÄPO som tillhör begåvningsreservern. Registratorn som tog emot mailet tillhör tydligen också begåvningsreserven och reagerade således inte på innehållet. Hur kan man undgå det?

Klockan 23 samma kväll var Rikskriminalen fortfarande ovetande om mejlet. Då ringde en kommissarie till TT:s redaktionschef och frågade om de kunde få ta del av mejlet.

På Rikskrim sade man nej men fick tipset att titta hos sig själva. – Jaha, säger du det, svarade kommisarien på SÄPO. Intresseklubben antecknar.

Men för all del, om SÄPO svävade i tvivelsmål om vad som hänt fick de facit i hand när inkorgen för mail tömdes senare på kvällen.

Det är bra med facit för då är ju sannolikheten stor för att det som hänt – verkligen har hänt.

På bilden ovan ser vi en bister kommenderingchef på säkerhetspolisen.

Enligt larm hade det varit skottlossning vid Kungliga
Hovstallet.

Säpo genomförde en övning som fick Stockholmspolisen att med
blåljus och sirener åka i hög hastighet mot Kungliga Hovstallet och enligt
uppgifter slå en järnring kring platsen. Polisen i Stockholm skickade 20 bilar till platsen. Alla utfarter spärrades av kring
området.

Larmet visade sig dock vara en övning – någon hade tryckt på fel knapp.

– Det var en övning som man missade att informera oss
om, säger Mikael Pettersson vid Stockholmspolisens länskommunikationscentral.

– Säpo larmade på sin radio och ingen visste om att det var en övning. Vi
trodde det var skarpt läge och körde på tills dess att motsatsen var bevisad,
säger Mikael Persson.

Säpos presschef Jakob Larsson uppger att Säpos egen ledningscentral visst
kände till övningen. – Övningen var känd inom Säkerhetspolisen. Men någon tryckte på en felaktig
knapp så att larmanropet om skottlossning som alltså var en övning,
rapporterades som om det vore en skottlossning. Då blev Stockholmspolisen tvungen att hantera det som larm.

Jakob Larsson säger att det är ”beklagligt” att man råkade trycka på fel
knapp, men ser samtidigt positivt på det som inträffade.

– Alla inblandade gjorde precis som de skulle så ingen skugga ska falla på
dem.

——————-[ Ovan samplat och sammanställt från diverse media ]——————

Alla inblandade…eller hur? Alla utom polisen då möjligen. Annars ser det ut som följer:

1. – Säpo larmade på sin radio och ingen visste om att det var en övning
säger Mikael Persson vid Stockholmspolisens länskommunikationscentral.

2. – Övningen var känd inom Säkerhetspolisen säger Säpos presschef Jakob Larsson.

3. Jakob Larsson säger att det är ”beklagligt” att man råkade trycka på fel
knapp, men ser samtidigt positivt på det som inträffade. Alla inblandade gjorde precis som de skulle.

Speciellt uttalande 3 är extra roligt. Det var väl snarare tvärt om – ingen lyckades göra någonting rätt.

Så,
hur klantig får svensk polis vara egentligen? Att begåvningsreserven Säpo skulle vara
inblandade stärker bara tesen att Sverige har den i särklass mest
puckade polisen i världen.

Se på larmcentralen ovan. Det krävs ett rikspucko eller en Säpopolis för att trycka på fel knapp.

Ursprungligen skrivet på annan blogg · tor, maj 08, 2008 16:29:03

Min fru och undertecknad åker hem från jobbet och precis innan norra infarten till
Eugeniatunneln glider vi upp på vänster sida av en polisbil. Min fru
har den bestämda åsikten att är det 70 så kör man 70 och inte 60-65.
Jag sitter i passagersätet fram och noterar att det sitter två
kvinnliga poliser i polisbilen. Båda blänger surt åt vårt håll. Blänger
är rätt benämning. Det är en viss skillnad mellan att blänga och att
titta.

Vi är så lyckligt lottade att vi har en
plåtpolis i bilen. En GPS-mottagare som alltid visar rätt hastighet.
Att den också varnar för fartkameror får man på köpet.
Den sitter fästad med karborrband så att man kan ta den med sig när man
lämnar bilen och den strömförsörjs via cigarrettändaruttaget. Se bild nedan:

Efter att ha passerat Eugeniatunneln och när vi precis är på väg
att passera polisbilen accelererar den så att den håller samma
hastighet som vi. Nu blänger inte de kvinnliga poliserna surt längre.
Deras kroppsspråk är väldigt tydligt. Deras uppsyn och uppsåt också. De
vill sätta dit oss. Min fru blir tvärförbannad och trycker lite extra
på gaspedalen, GPS-en visar nu den svindlande hastigheten 72 km/t .

Om
det tidigare varit irriterat från polisernas sida blir det nu ännu värre. De kommer ikapp en gång till och nu kan blickar döda. Nu börjar
även jag bli förbannad och sliter tag i GPS-en och trycker den mot min
sidoruta med klar adress till poliserna. De tittar omväxlande på GPS-en
och omväxlande på oss. Till slut förstår de (efter vad som tycks som en
evighet) att de jävlats med fel personer.

Poliserna saktar av en smula
och vi kan passera. Eftersom vi kör fortare än de får vi snart en svans
av bilar efter oss som när de sett oss “klara oss med livet i behåll”
raskt hakar på oss. Vi sitter en stund och undrar hur mycket
irritationen stigit ytterligare i Polisbilen. Nu får de hitta någon
annan att jävlas med, och det gör de säkert.

Ursprungligen skrivet på annan blogg · ons, maj 07, 2008 20:27:39