I ringörnorna. Kvinnlig vårdare 24 år. 159 cm/59 kg. Man 28 år. 180 cm/85 kg. Kvinnan outbildad för uppdraget. Mannen dokumenterat farlig och våldsam.

Kalle Andersson, 28, var dokumenterat farlig och våldsam. Den
24-åriga vårdaren saknade utbildning i självförsvar – den ställdes in.
De intagna skulle ha yoga i lokalerna.

Den häktade 28-åringen skulle rastas och så långt allt väl. 28-åringen betraktas som livsfarlig. Han ställdes mot en 24-årig kvinna som saknade utbildning för arbetet hon skulle utföra.

Transporten till rastplatsen gick bra och det var när 28-åringen blev blev ensam med kvinnan som misshandeln började. Den andra vårdaren, en kvinna, hade gått illbaka till ett rum innanför rastgården. Så fort den andra kvinnan försvunnit började misshaneln av 24-åringen. Kvinnan fick ta emot skurar av hårda slag och med den adrelaninnivån som 28-åringen hade arbetat upp var han ostoppbar. Kvinnan som avvikit från rastgården kommer ut och ser misshaneln. Hon skyndar sig för att avbryta misshandeln. I handen har hon en batong som hon signalerar med. 28-åringen snor åt sig batongen och mer eller mindre massakrerar 24-åringen. Kvinnan som så lättvindligt blivit av med batongen flydde fältet.

Varför fick 24-åringen (som saknande batong) vara ensam med en ytterst farlig brottsling?

Varför var det inte två vakter närvarande?

Varför hade inte den 24-årige vårdaren batong?

Varför fanns det inga män att tillgå?

Varför var inte den häktade försedd med hand- och fotfängsel?

På grund av kriminalvårdens lättja och outbildad personal fick en livsfarlig brottsling i lugn och roa slå ihjäl en kvinnlig vårdare.

När man läser om det inträffade ser man att med små medel hade den 24-åriga kvinnan idag varit i livet.